- Om inte vi gör något, vem ska göra det?
Hennes väggar är klädda i turkost likt det friskaste havets färg. I hennes plugghörna finns affischer från hennes favoritband inom koreansk pop-musik. Intill skrivbordet vilar skylten hon använder när hon strejkar. Och där vid hennes skrivbord sitter hon, Sophia Axelsson, 21 år gammal.
För fyra år sedan blev Sophia klimataktivist och fann Fridays For Future. De är en global rörelse för unga som tröttnat på samhällets ovilja att se klimatkrisen för vad den är – en kris. Hennes fritid går ut på att engagera sig för klimatet: Hon skräpdyker, skolstrejkar utanför riksdagen med sina bästa vänner och har tillsammans med Fridays For Future organiserat sex stora demonstrationer.
Hennes mål är tydligt, men kan kännas långt borta:
Hon kommer engagera sig tills hon inte behöver göra det längre.
Hon kommer engagera sig tills hon inte behöver göra det längre.
- Jag har inget annat val än att engagera mig. Antingen gör jag det, eller så får jag ångest. Min generation har inte bidragit till det här, så varför ska vi lida av det? Det är vår nutid som tas ifrån oss.
