Hammarkullen byggdes huvudsakligen mellan 1968-1970 på grund av miljonprogrammet. Enligt Polisen klassas Hammarkullen som ett “särskilt utsatt område”. Utsatta områden är geografiskt avgränsade områden som karaktäriseras av låg socioekonomisk status och där kriminella har en inverkan på lokalsamhället.
- Det finns alltid en växande känsla av att komma hem när man väl står på rulltrappan. Att mina ögon och min hjärna känner igen höghusen, gatan och träden. Jag känner mig trygg. Och glad. Jag kan möta mina syskon, jag kan möta några vänner. Och ibland stannar jag om det är så att jag möter någon eftersom det är vanligt att man hejar på folk. Jag har märkt att jag saktar ner så mycket som det bara går på gatan hem till mig. Som om jag inte alls är stressad längre, fastän det kan vara kallt eller varmt eller regnigt. Det är som att bli så trygg så att du inte är uppjagad längre.
Kärlek, värme, gemenskap, solidaritet. Orden återupprepas gång på gång i Hammarkullen, en förort strax utanför Göteborg. Här bor cirka 8000 människor med över hundra nationaliteter. I Hammarkullen finns ett rikt föreningsliv och ett levnadsmotto att man hjälper varandra. En stolthet som syns när man pratar om sin förort. En värme som känns emellan de som bor här - ett innanförskap i ett utanförskapsområde.
Sajaa är en viljestark 38-årig trebarnsmamma och en eldsjäl som vill sätta Hammarkullen på kartan. Hon är själv aktiv inom föreningslivet och tillsammans med sina åtta systrar driver hon en ideell kvinnoförening som heter “Hoppet”. Hon har elva syskon, en mamma och en pappa. 1995 flydde de från Irak till Sverige och har sedan 1998 bott i Hammarkullen.
- Värmen i den kulturen och i den familjen jag lever i skulle jag verkligen vilja berätta för hela världen om. Våra middagar, vår gemenskap. Att vi är så många men ändå kan hitta varandra i svåra tider.
